Svenska

Ondska

Vi har någon som du bryr dig om. Vi har nämligen din mamma. Vi har henne fången nere i en källare. Ring henne om du inte tror oss. Om du vill någonsin vill se din mamma igen så ska du lämna över en miljon kr, i kontanter. Och försök inte att lura oss vi vet att du har så mycket pengar. Vi har bevakat dig ett tag och vi vill att du ska lämna pengarna på baksidan om det övergivna huset i villa området som ligger vid Blåbärgatan 19 den 3 december 22.00 och gå hem igen så får du tillbaks din mamma.

PS kom ensam. Som det stod innan: Vi har hårdbevakat dig väldigt länge och om du försöker dig på något. Vi ser antagligen när du läser brevet.

Hälsningar Monkia.

Thomas Thomasson skrynklade ihop brevet och slängde brevet i papperskorgen. Han visste att det inte var något skämt. Monkia är ett av världens värsta terroristgäng och hade träffat dem en gång innan. Han satte sig ner bekymrat på sin fåtölj och funderade på vad han skulle göra. Skulle han ge dem en miljon kr eller låta sin mamma dö. Han tyckte det var ett svårt val eftersom han inte hade så bra relation med hans mamma och han hade sparat ihop den där miljonen i hela sitt liv. Men vad skulle han göra, det är ju trots allt ändå hans mamma. För det flesta hade de nog tyckt att det är uppenbart att man skulle offra sin miljon för sin mamma.

Thomas visste vad han skulle göra, han gick till Blåbärgatan 19. Huset var verkligen övergivet inget fönster var helt och färgen hade lossnat från väggen och det var ett stort hål i taket. Han gick till baksidan av huset, lämnade väskan och gick hem igen.

Två killar från Monkia kom fram från sitt gömställe, de var båda svartklädda men den ena var kortare än den andra men man såg att de var i form. De gick snabbt fram och öppnade väskan. Det fanns inga pengar i väskan bara en lapp där det stod: 

Kära Monkia ni kan behålla min mamma. Hon är ändå så jobbig och hon har inte så många bra år kvar så ha så kul.

Hälsningar Thomas Thomasson.

De två killarna åkte snabbt hem till sitt högkvarter. De gick in i ett speciellt rum där chefen för Monkia . Han var en stor man och satt i en stor fåtölj framför en kamin och klappade en tjock grå katt som dom brukar göra på filmer. “Jag hoppas ni har goda nyheter” sa chefen med en väldigt mörk röst som var nästan skrämande. “Hm… Vi har… intressanta nyheter” sa en av killarna. “Vadå för nyheter?”. De gick fram och gav chefen lappen. När chefen hade läst lappen såg man hur hans ansikte blev helt rött av ilska. “Nej nu får det vara nog!” skrek han så högt att katten sprang iväg. Han tog några djupa andetag och sa till männen “Jag vill att ni två gör ett litet besök hos Herr Thomasson”.

Thomas var nöjd och belåten han tog en flaska whiskey ur sitt “spritskåp” som han kallade det. Han tänkte på hur smart det var när han lurade Monkia. Vilken tur han hade, att han såg en kille från Monkia utanför fönstret. Så Thomas hade planerat lite för sig själv och fick det att se ut som att han la ner sina pengar i väskan men egentligen la han ner en lapp. Men han tänkte aldrig på hans mamma, det ända som fanns i huvudet var pengar.

De knackade på dörren. Thomas gick fram och öppnade. Det var två svart klädda män vid dörren, han han knappt reagera förens en knyttnäve kom rakt mot hans ansikte. Slaget var så hårt att Thomas föll baklänges och slog huvudet i golvet och svimmade. Han öppnade ögonen men då var männen borta. Han såg sig omkring och det var ingenting kvar, de tog allt, möblerna, taklamporna, dörrarna till och så hade de rivit ner en stor bit av taket. Han hade inget kvar. Han skulle vara tvungen att börja om allting på nytt och värst av allt så kunde han inte gå hem till sin mamma. Allt det här bara för att han var för girig. Han torkade tårarna och gick ut för att samla tankarna. Han gick över en bro som var 200 meter ner till vattnet. Han ställde sig på kanten, lutade sig bakåt och föll.

Hemlig hämnd

Markus Eaglewing vaknade mitt i natten av ett oljud från vardagsrummet. Det är säkert Katrina tänkte han, och skulle precis somnade om. Men precis när han la huvudet mot kudden hörde han ett skrik han hoppade upp ur sängen tog sin nattlampa - som var det närmaste vapnet han kunde hitta - och sprang ut till vardagsrummet, till en stor chock såg han sin fru med en kniv i ryggen.

Markus vaknade ur sin mardröm. Det var sjunde natten han drömde den drömen. Han satte sig upp i sängkanten gnuggade sina ögon, tänkte tillbaks på drömmen han drömde eftersom det inte bara var en dröm, det var också ett minne. Markus gick till handfatet och skvätte lite vatten i ansiktet. Markus la sig på rygg i sängen och kollade runt, han har suttit i fängelse i fyra månader och hade 56 månader kvar, eftersom han blev anklagad för mordet på sin fru.

Markus Eaglewing var en polis som blev anklagad för att ha mördat sin fru. Han vaknar ofta på nätterna när Markus drömmer om kniven som satt i Katarinas rygg och drömmer om att hämnas på den som dödade hans fru. Han fick heller inte komma på begravningen. De hade inte ens några tydliga bevis på att det var han. Men han blev dömd till fem år i fängelse. Hans cell kompis heter John, han blev dömd till fängelse för att ha en bank. Markus och John började prata med varandra redan tredje dagen om hur och varför de blev inburade. Markus berättade sin historia och John berättade att behövde pengar, för hans familj var väldigt fattiga och behövde pengar till operationer till sin fru som behövde operera sig men hade inte pengar till det. Som småningom blev Markus och John riktigt bra vänner och började prata om att fly från fängelset, det är bara det att ingen har någon som kan hjälpa dem att fly. John blev så berörd av Markus historia om hans frus död att han lovade att om de kom ut att hjälpa Markus med fallet.

Tolv dagar efter att John lovade Markus att hjälpa honom, vid tolv tiden då fängelset serverade mat till fångarna. Markus sträckte sig för att ta en matbricka, just vid det tillfället han rörde brickan sprängdes vägen med en kraftig smäll som bedövade Markus öron, han flög bakåt och landade på ryggen. Tydligen var det ett flykt försök. Markus vet inte vem det var som anordnade det här eller vem som egentligen skulle fly men han visste att han skulle ta den här chansen om han någonsin skulle få sin hämnd. Han reste sig snabbt upp sprang mot utgången som många andra fångar och hoppades att ingen vakt skulle stoppa honom. Han såg vid ögonvrån att två fångar som blev fångade av några vakter. Till sin stora förvåning stod tre vakter rakt framför honom och var bereda att hoppa på honom. Men det här var nog hans tur dag, för just vid det ögonblicket vakterna skulle hoppa på Markus kom John och hoppade på vakten som stod i vägen. Markus såg att John blev skadad och vakten var medvetslös. Markus böjde sig ner för att se hur John mår. John låg med ansiktet mot marken, Markus rättade upp honom. John hostade, han hade tappat andan så det enda han fick fram var ett svagt: “Spring jag klarar mig gå och få din hämnd.”  Markus nickade till och la ner John försiktigt på marken och började springa iväg. Mot friheten!

Markus hade rymt ur fängelset. Han hade kommit till en liten by som var ca 2 km från fängelset. Det första Markus tänkte på var att få bort sin fängelse dräkt, en hell orange dräkt. Han såg ett hus med en tvättlina som var full med kläder som hängde och torkade i solskenet. Han skämdes för att han var tvungen att stjäla kläderna, men han hade nu ingen fångdräkt på sig, istället hade han en vit tröja och ett par jeans som och kläderna passade perfekt. Han har kvar skorna som han hade i fängelset. Markus började att gå hem det var 2 mil till hans hus.

När han väl var utanför huset såg han att det var övergivet. Bilen stod kvar i uppfarten. Han kände på handtaget det var låst “typiskt” tänkte han för sig själv. Han gick till baksidan för att se om något fönster var öppet. Som tur var ett fönster halvt öppet han lyfte upp fönstret försiktigt, klättrade in genom fönstret. Det kändes konstig att vara hemma igen. Han gick in i hallen för att kolla om hans nycklar var kvar i nyckelskåpet. Han öppnade skåpet, där var de hans nycklar till huset, bilen och andra saker. Men han såg att det fattades nycklar, det var Katrinas nycklar till huset och hennes bil. “Polisen måste ha tagit dom” tänkte Markus för sig själv och gick in i sitt sovrum flyttade på hans skrivbord som täckte för en hemlig dörr som satt i golvet. Han lyfte på den tog upp en ryggsäck som det fanns en mobiltelefon, 7 tusen kronor, en sovsäck, han tog också sitt gamla vapen som polisen har glömt att ta ifrån honom innan han fick sparken. Han tog också några konservburkar med mat i och två 2 liters flaskor med vatten. Allt detta skulle han ha nytta av vid nödfall som t.ex om det var jordbävning, storm eller någon annan katastrof som tvingar honom ut ur huset. Men i detta fallet är på flykt från polisen, för här kunde han inte stanna så det var bara att sätta sin ryggsäck på ryggen och sticka här ifrån.

Men innan han stack fick han leta efter ledtrådar, om han någonsin skulle hitta den som dödade hans fru. Han tog ett anteckningsblock så han kunde anteckna ledtrådarna som han skulle hitta. Han såg sig omkring på mordsplatsen även kallad Katarinas kök. Han såg en tygbit hängande i hörnet av diskbänken, det påminde Markus om hur många gånger han hade skavt sig där när han gick förbi. Han tog loss den från hörnet kollade på den. Han la den i fickan och antecknade “tygbit” i sitt anteckningsblock ifall han skulle ha någon användning för det. Han såg också på sin telefon som han ringde till polisen med, det var en gammal nästan antik telefon som vi fick av Katarinas mor. Det fanns en sladd som man kopplade in i ett speciellt eluttag.

Han gick ut ur dörren såg sin röda golf. Då kom han på att han var tvungen till att ändra nummerplåten, för polisen har troligtvis skrivit in det i registret, och om de såg att bilen var borta så skulle de veta definitivt att det var Markus som var i den. Han gick in i garaget tog en burk med svart målarfärg, som Katarina använde för att måla sina tavlor. Han tog den minsta målarpenseln han kunde hitta. När han målade klart stod det ETT 888 istället för FII 333. Han satte sig i bilen startade motorn och körde iväg, och han visste precis var, till en textil affär för att se vilket slags tyg det var från tygbiten som han hittade från köket. Det fick honom att tänka på en sak varför i hela friden hade inte polisen tagit med sig tygbiten från brottsplatsen? När Markus var polis missade han aldrig sådana här saker som en tygbit.

Markus stannade strax utanför textil affären som var mitt i staden. Han gick in genom dörren. Han gick till damen vid kassan och frågade om tygbiten. Efter ca fem minuter hade han fått information om att det var en tyg av “bomullsmouline” som mest jackor var gjord av, hon sa också att den enda affären som sålde jackor med det här tyget i staden heter F&Q. Markus tackade expediten och satte sig i bilen raka vägen till F&Q. Han antecknade “bomullsmouline”.

Markus hade gått in i F&Q och tyckte att han att han såg lite löjlig ut när han höll den gråa tygbiten mot alla möjliga jackor för att hitta den rätta grånyansen. Till slut hittade han en jacka som hade rätt tyg och samma nyans, den jackan heter grayday. han tog den och gick till kassan för att köpa den. Anledningen till att Markus ska köpa jackan är för att undersöka den. Men då blev han chockad, en man som såg ut som en butler stod framför honom hade en likadan jacka i handen med ett hål i armen. Mannen lämnade in jackan till kassan och bad dem att laga den. Då visste Markus, att det var den mannen som har mördat Katrina. Markus la ifrån sig jackan och följde efter mannen på avstånd. Han såg manen gå in i en bil det var en blå jaguar XJ. Markus hoppade snabbt in i sin golf, la in växeln och körde efter. Han antecknade “blå jaguar XJ” och “grayday” i sitt anteckningsblock

Efter ca en halvtimme hade de kommit till en läskig del av staden. Markus kom ihåg hur många skurkar han hade fångat i det här området det var 20 stycken. Jaguaren stannade. Mannen i jaguaren gick ut till ett hus och gick in genom dörren. Markus gick runt huset han hittade ett fönster som han klättrade in i efter han hade kollat att det inte var någon som var i rummet. Rummet hade en heltäckningsmatta men inga tavlor och vägarna var lika gråa som bilvägen. Det fanns en dörr i rummet, Markus tryckte försiktigt ner handaget och kikade ut genom dörren för att se om det var någon där. Det var ingen där förutom älghuvudet som hängde på vägen. Han slappnade av, butlern har säkert got ut ur huset igen. Han öppnade dörren som var mittemot huvudingången. Det var ingen där. Markus gick in i rummet, det verkade som om det var ett kontor med skrivbord, en liten kontorslampa med en kontorstol som satt bakom skrivbordet. Markus gick fram till skrivbordet kollade alla dokument på skriv bordet och på de som är i lådorna. Men plötsligt kände Markus ett hårt slag i huvudet och det blev svart.

Markus vaknade. Han satt fast bunden i en stol. Han såg sig om, det var ett litet rum med ett litet fönster bakom sig, framför sig hade han en dörr, det var fullt med glas bitar på golvet  -var troligtvis en spegel som hade gått sönder-  och väggarna var gråfärgade precis som i huset han var i innan. Hans händer satt löst fastbundna så han fick loss ena handen men inte den andra han sträckte sig och tog en glas skärva och skar loss repen. Han reste sig upp och såg sig om han drog ner dörrhandtaget, det är låst. Nu hade han två alternativ, antingen att sparka upp dörren, men det finns en chans att det finns vakter utanför eller att klättra ut från det lilla fönstret bakom sig. Han tog av sin tröja och lindade den runt handen och slog så hårt han kunde mot fönstret så det gick sönder i tusentals bitar. Han sträckte ut sitt huvud ut genom fönstret han var troligtvis på sjunde våningen. Till vänster om sig såg han en brandstege längs väggen. Han lyckades slingra ut sin arm genom fönstret så han precis fick tag i brandstegen. Han lyckades slingra ut den andra handen också så han kunde slingra ut hela kroppen. Han kom precis ut med fötterna ur fönstret men han tappade greppet om brandstegen.

Han kände smärtan som blixtrade till från fingertopparna ända in i axeln. Han lyckades få tag i brandstegen igen. Med en suck av lättnad och ett stönande av smärta lyckades han ta sig ner igen med mer eller mindre smärtor. Men det underliga var att de inte tog hans pistol, anteckningsboken eller mobilen. Han såg sig om byggnaden han nyss var fångad i. Adressen till denna byggnad är “Nyckelvägen 14” som han antecknade i sin bok.

Markus använde GPS:en på sin mobil för att ta sig fram till bilen. Han hoppade in i bilen och åkte till närmaste Internetcafé. När han var framme satte sig vid en dator och sökte på: Nyckelvägen 14 för att se vem som ägde byggnaden.

Markus hade surfat i ca 30 minuter. Men den enda information han fick var några namn: Sebastian Gunnarsson, Björn Viktorsson och som hade en varsin Grayday jacka som var på lagning i just nu. Och huset i Nyckelvägen 14 är helt övergivet. Markus ångrade att han inte skrev in adressen på huset där han blev ner klubbad.

Markus har sovit i bilen efter han hade varit i Internetcafét. Han gick ut ur bilen och sträckte på sig för att så snabbt som möjligt gå in igen. Han tog en konservburk med majs till frukost med lite vatten. Sen började med att åka hem till Sebastian Gunnarsson för att intervjua honom. Han fick inga ledtrådar hos Sebastian. Så han åkte hem till Björn Viktorsson. Markus knackade på dörren det var ingen hemma. Han kände på handtaget det var öppet, så han gick in för att kolla om han hittade några ledtrådar han stängde dörren och låste för säkerhetsskull. Han hittade ett rum, han såg en hp dator på ett skrivbord. Markus satte på datorn det var inget lösenord på så han kunde slapna av och börja söka i datorn det fanns nästan inget på skrivbordet på datorn så han kollade på dokumenten då såg han en mapp där det stod “Hemlig” på. Han kollade på skrivbordet det fanns ett USB minne som han stoppade i datorn och förde över “Hemlig” mappen. Då hörde han något, det var ytterdörren som låstes upp. Han tvångsavslutade datorn, tog USB minnet och gömde sig bakom dörren, som precis öppnades av antagligen Björn Viktorsson. Markus svalde och tog sakta upp sin pistol och hoppades på att Björn inte skulle se honom. Björn gick fram mot sin dator och satte igång den, han kollade upp då såg han en pistol som siktades rakt mot hans huvud. Markus hade gömt sig bakom dörren så han såg inte honom när han kom in. Björn lade sina händer på huvudet och reste sig försiktigt. Markus visste inte vad han skulle göra, så han backade ut långsamt med pistolen riktad mot Björn. När Markus backade ut ur huset så vände han sig om och rusade mot bilen och hoppades på att inte Björn skulle ringa polisen.

Markus stannade på en parkeringsplats utanför NetOnNet. Han torkade snabbt sitt svett från pannan. Han gick ut ur bilen och gick in till NetOnNet. När han kom ut hade han köpt en hp dator för 3000 kr och en adapter så han kan ladda sin dator i bilen. Han satte sig i bilen och startade datorn och fixade alla inställningar. Medan han väntade på att datorn skulle ladda tog han fram sitt anteckningsblock, han skrev ditt “Misstänkt” bakom Björn Viktorsson. Han startartade bilen och körde iväg till Daniel Nyborg som stod näst på listan.

Han knackade på dörren. Det var ingen hemma. Markus funderade på om han vågade bryta sig in som föragången. Men han beslutade sig att känna på handaget det var låst. Men Markus smög sig till baksidan. Det fanns en dör på baksidan så han kände på det handaget, det var också låst. Men Markus gav inte upp han såg en spade bredvid dörren tog den och slog sönder fönstret som bara var bredvid bakdörren. Han klättrade in genom fönstret. Han börjar spana igenom alla rummen. Tillslut går han in i det rum som har en dator. Datorn var på, så han behövde bara kolla igenom den som föra gången men den här gången hade han med USB minnet som han stal från Björn Viktorsson. Markus hittade inget av intresse, så han rotade runt i skrivborden. Men likadant som datorn inget av intresse.

Markus gick in i bilen, datorn hade laddat klart. Så han började med att stoppa in USB minnet för att se på “Hemlig” filen. Han förde över mappen på sin dator och öppnade upp den. Det fanns många textdokument och andra mappar. Markus valde att trycka upp ett text dokument där det stod “Tidtabell”. Det tog en liten stund för textdokumentet skulle ladda. När det hade laddat klart stod det massor med namn, var de bor, tid och datum. Alla namn var sorterade efter datumet. Markus bläddrade ner tills han såg ett namn som verkade riktigt bekant. Det stod “Katrina Eaglewing” och datumet hon blev mördad. Markus kände hur hans svett rann ner för pannan. Han visste vad det var för lista, det var en mördar lista. Han bläddrade ner tills han såg nästa offer, det var någon som heter Alex Danielsson som skulle bli mördad 13:00. Markus kollade snabbt på klockan klockan var 12:40. Han tog fram sin GPS och skrev in Rosgatan 8. Det kom genast fram en vägbeskrivning ditt, det skulle ta en halvtimme innan han kom fram. Så det var bara att trycka på gasen och köra så snabbt han kunde.

Det var inte så mycket trafik så det var lätt att komma fram på motorvägen. Men utan att tänka på det körde han om en polis i 150 km/h. Polisen satte genast igång sirenerna och körde efter honom. Istället för att stanna försökte Markus öka farten. Men efter 10 minuter körde Markus ut från motorvägen in i en liten stad. Det tog bara 5 minuter att komma fram samtidigt som han blev jagad av polisen. Markus såg när han precis körde in i lingongatan att en man i svarta kläder klättrade in genom fönstret hos Alex Danielsson. Markus la i handbromsen så han slirade in på Danielssons trädgård. Han fördärvade hela rabatten och två små träd, men det ända han tänkte på var att rädda Alex och hoppas att det inte blir pungtering tack vare rosorna.. Han öppnade bildörren och sprang snabbt till Alex Danielssons dörr, det var låst. Markus tog snabbt upp sin pistol och sköt sönder nyckel hållet och öppnade dörren. Han sprang runt i varenda rum på första våningen tillslut sprang han upp till andra våningen där stod mannen med de svarta kläderna som riktade sin pistol mot Alex Danielssons huvud. Markus sköt mannen med svarta kläderna rakt på armen. Mannen skrek av smärta och släppte pistolen. Men kort därefter kom polisen som hade jagat Markus och hoppade på honom. Mannen med de svarta kläderna skulle precis ta upp sin pistol när en andra polis hoppade på honom. Markus lyckades få bort polisen som hoppade på honom och sprang ut till sin bil.

Markus låg under alla poliser men de alla tapade konsentrationen när polisen hoppade på den svart klädde mannen. Markus skände sig som både en hjälte och en skurk, för  han slås mot polisen och räddar andras liv. Han stannade bilen och kollade på sin dator. Nästa som var på listan var inte förens nästa vecka så han slappnade av. Markus åkte till närmaste bensinmack för att tanka bilen. Han gick in i bilen igen för att se mer på “Hemlig” mappen. Han hittade inget som kunde vara till användning. Så han beslutade att åka till McDonald’s för han vet att de har gratis Wi-Fi nätverk.

När han kom till McDonald’s köpte han en kaffe och satte sig vid ett bord. Han tog upp sin laptop ur ryggsäcken och ställde den på bordet. Han kopplade in sin dator till nätverket via Wi-Fi. Det första han gjorde var att söka på sin fru Katarina och Alex Danielsson. Han sökte väldigt länge tills han såg ett foto Katarina, Alex Danielsson och några andra bredvid. Alla hade vita rockar som påminner om forskare. Han var tydligen inne på en hemsida som heter DogHunden.net. Då började Markus verkligen att fundera, han insåg direkt att doghunden bara var en täckmantel       - som inte var så bra - för att det måste vara en hemlig forsknings grupp de heter egentligen SHFC som stod för Sveriges hemliga forsknings Center. Han kunde inte fatta det hans Katarina som han lärde känna och älska, att hon var en forskare i ett hemligt forsknings center, hon hade alltid berättat att hon var läkare. Han suckade och bläddrade ner lite och såg adressen till forsknings centret. Då tänkte han, varför har de adressen på hemsidan om de ändå ska vara hemliga, vad är det för sorts “forskare” som skriver ner sin hemlighet på Internet? Han la ner sin dator i väskan och gick till bilen. Han startade bilen och åkte till ett ställe han helst inte ville åka till, polisen.

Markus gömde sig bland alla bilarna och spanade efter rätt mål. Då såg han honom, det blixtrade till i Markus ögon när han såg honom, det var Per-Helge Vemsorg. Det var han som såg till att Markus fick skulden för att ha dödat Katarina. Han väntade på rätt tillfälle. Då när ingen var i närheten, snabb som en kobra tog han en sten på marken och kastade stenen rakt på Per-Helges huvud, så han svimmade av. Då sprang Markus snabbt till Per-Helge och släpade honom till en liten gränd där Markus kunde “låna” hans bricka och tog hans pistol skott ifall han skull få slut. Sen gick Markus till bilen och åkte till SHFC.

När han var framme tog han sig in med hjälp av polisbrickan, som han “lånade” av Per-Helge. Han började att intervjua en man som var med på fotot. Markus gick fram till honom: “Hej, jag heter Per-Helge Vemsorg och kommer från polisen” och skakade hand med honom. “Hej jag  heter Erik Svensson och är chef här.” svarade mannen. “Jag har hört att det har varit mycket mord inom SHFC, är det sant?” “Ja, tyvärr har vi fått lite färre arbetare här” sa Erik med sorgsen röst. “Vet ni var det beror på” frågade Markus. “Hm… Jag tror att det började med att det var en anonym person som ville ha hjälp med att hitta ett botemedel till en speciell sjukdom.”

“Men ni hjälpte honom inte?” frågade Markus.

“Nej, tvärt om jag blev berörd och fixade en specialgrupp som skulle hitta botemedlet. Vi hittade ett botemedel. Men när vi skulle ge henne det var det försent. Så han svor på att hämnas.”

“Så ni har ingen aning vem det kan vara?”

“Nej, men vi har ett foto på någon som jobbar för den anonyme mannen som tog hand om flickan.”

De gick in i ett stort kontor. Erik tog fram en nyckel och låste upp ett skåp under skrivbordet. Han tog upp ett foto och gav det till Markus. Markus kollade på fotot och såg butlern som han följde efter. Markus la det i sin ficka och sa: Jag tar med mig fotot för mera undersökning.”

“Jaha… var det allt eller har ni mer frågor?”

“Ja, kan jag få mer information om den där specialgruppen?”

“Javisst.” Erik drog ut en låda från skrivbordet och tog fram en mapp som det stod “TOPP HEMLIGT” med stora bokstäver och räckte över den till Markus.

“Tack jag återkommer om jag behöver ta reda på något mer.”

Markus satte sig i bilen och kollade igenom mappen han fick. Det stod om vilka det var som var med i specialgruppen. Det stod att Katarina var med i specialgruppen med ca 50 andra. Det stod också lite gran om flickan det stod inte vad hon heter men att hon inte var i något sjukhus utan var i ett speciellt rum i SHFC. Markus åkte till närmaste McDonald’s för ytterligare mer internet tid. Han gjorde precis som föra gången tog en kaffe och satte sig vid ett bord. Markus hittade ingenting som han brukade göra så han la ihop datorn och gick in i bilen. Han lutade sig bakåt och suckade. Det kändes som att han ville ge upp fallet. Markus visste inte vad han skulle göra så beslutade sig att åka hem till sitt hus. Men på vägen ditt kunde Markus knappt tro sina ögon när han såg en blå Jaguar XJ.

Markus såg på registrerings numret och det var väldigt bekant. Så Markus körde efter den istället för att åka hem. Men precis som föra gången kom de till det kvarteret där han blev nerklubbad. Butlern gick in i huset igen. Men den här gången väntade Markus tills butlern gick ut igen. Efter 2 timmar funderade Markus på om han skulle gå in, sticka eller stanna kvar och vänta. Men då kom butlern ut från huset och in i Jaguaren. Markus blev lättad och startade motorn för att följa efter honom.

Markus följde efter butlern i en kvart, innan butlern körde in på en parkering utanför kyrkan. Butlern gick ut ur Jaguaren med blommor i handen. Han öppnade grinden och gick in i kyrkogården. Markus såg att butlern ställde sig på knä framför en gravsten och la blommorna framför gravstenen. Han torkade sina ögon med en näsduk, ställde sig upp och gick mot bilen. Markus skrev ner registreringsnummeret på jaguaren som var VTÄ 139, innan butlern försvann. Markus gick ut ur bilen och in i kyrkogården. Markus kollade på gravstenen som butlern la blommorna bredvid. På gravstenen stod det bara Elizabeht Rosberg, 1943 - 2003. Markus satte sig i bilen och åkte till McDonald’s igen för tredje gången. Markus gjorde likadant som de föra gångerna köpte en kaffe och satte sig vid ett bord med datorn. Men den här gången visste han att han skulle hitta den skyldiga.

Markus sitter i bilen på väg till en man som heter Carl-Johan Svensson, som tydligen äger en stor lyxvilla utanför staden. Markus körde in på uppfarten då såg han jaguaren som stod parkerad. Det måste betyda att butlern är hemma, om han inte tog en annan bil, tänkte Markus. Markus knackade på dörren. Dörren öppnades, det var Butlern som öppnade. “Hej, jag heter Per-Helge Vemsorg och kommer från polisen. Är Carl-Johan Svensson hemma?” “Ja, herr Svensson är hemma jag ska hämta honom kom in så länge.” Butlern gjorde en gest med handen som vissade att Markus skulle komma in. Butlern tog fram en stol och bad honom att vänta medan han hämtar Carl-Johan. Efter en liten stund kom en stor man som ser ut att inte ha ätit något annat än sötsaker gående till Markus. “Hej, jag heter Carl-Johan” sade han vänligt och skakade hand med Markus. Markus presenterade sig som Per-Helge Vemsorg.

Markus ställde ett antal frågor till Carl-Johan, men utan resultat. Till slut när Markus funderade på att sticka frågade han: “Känner du någon som heter Erik Svensson?” “Ja, min brorson heter Erik, en underbar kille. När jag hade det som svårast var Erik villig att låta mig bo här i hans lyxvilla och han gav mig ett antal pengar så jag kunde försörja sig i lyx tills jag dör.” “Hmm… Tack för att du ville dela din tid med mig men nu måste jag gå.”

När han hade åkt en bit till staden kom han på “Hemlig” mappen Markus körde in på en bensinmack och tog upp sin dator och öppnade “Hemlig” mappen. Han öppnade upp textdokumentet på de som skulle mördas. Medans den laddade upp textdokumentet tog han upp “TOPP HEMLIGT” mappen han jämförde namnen på “TOPP HEMLIGT” och “Hemlig”. Då såg han att det var samma namn på mord ofren och på forskarna. Det var samma.

Markus sparkade upp dörren till Eriks kontor och siktade med sin pistol mot honom. “Upp med händerna!” Ropade han på Erik som var helt stel av skräck.  “Vad håller du på med!” Ropade Erik med rasande röst. “Jag vet att det var du som är mördaren!”

“Jag? varför skulle jag mörda mina anställda?” svarade Erik.

“För att du vill hämnas för att de inte lyckades rädda din dotter.”

“Min dotter? Jag har ju sagt till dig att det var en anonym man som ville rädda sin dotter.”

“Ja och den anonyme mannen är du! Hur kunde den anonyme mannen veta att det här forskningcentret fanns?”

“Det kunde vara en som hackade in i vår hemsida.”

“Men varför skulle du hjälpa någon som har tagit reda på eran hemliga bas?”

“Jag blev ju så berörd av att flickan var nära på att dö.”

“Jaha, men hur kunde den anonyme mannen veta vem som var med i den topp hemliga special gruppen?”

“Jag vet inte hur han kan ha lyckats. Han har säkert tagit sig in i mitt kontor och tagit kort på mappen.”

“Hur förklarar du butlern då? Han som nu tar hand om din farbror.”

“Varför skulle jag vissa bilden på butlern om han jobbade hos mig?”

“För att du skulle kunna lägga över skulden till din farbror.”

“Jag är inte mördaren!”

“Det säger du. Hur mår din dotter Eva?

Då väcktes ett inre odjur hos Erik så han sprang mot Markus i full attack. Markus var inte bered på det så Erik slog bort pistolen ur Markus händer och tog ett stryp grep om Markus hals. Men Markus sparkade honom i skrevet och knuffade in honom in i vägen så hårt att Erik föll mot marken. Markus tog tag i sin pistol och sköt Erik. För han ville inte få tillbaks sitt hem, han ville inte få tillbaks sitt jobb hos polisen. För det enda han ville få var hämnd.